Experter efterlyser fetmaoperationer

Fetmaoperationerna i Sverige borde bli fyra gånger fler. Det menar en expertgruppsrapport som gjorts på uppdrag av bland annat Socialstyrelsen och Sveriges kommuner och landsting, SKL. Men rapporten publicerades aldrig.
– Att följa våra rekommendationer skulle bli för dyrt för landstingen, säger Ingmar Näslund, ordförande för expertgruppsrapporten.

Idag finns inga nationella riktlinjer för hur bland annat fetma ska behandlas.

När expertgruppen inom fetmakirurgi fick uppdraget att ta fram förslag gjorde man bedömningen att behovet för operationerna egentligen är det fyrdubbla, från som idag cirka 2 500 operationer till mellan 10- och 15 000 operationer per år.

Men när styrgruppen för Nationella indikationsprojektet, som är ett samarbetsprojekt mellan Socialstyrelsen, SKL, SBU och Svenska Läkaresällskapet, tog del av rapportens resultat valde man att inte publicera den. Istället hänvisar man till en rapport som Västra Götalandsregionen gjort. Den rapporten går endast igenom den vetenskapliga litteraturen som skrivits inom området och saknar helt rekommendationer.
– Alla rapporter av det här slaget är levande dokument, som säkert kommer ändras med tiden. Men det här är vad vi kan stå för idag, säger Britt Nordlander, ordförande för styrgruppen för Nationella indikationsprojektet.

Kritiker menar att det skulle vara för dyrt att låta de här riktlinjerna styra. Stämmer det?
– Nej, det har inte med de skälen att göra. När man utvidgar verksamheten inom ett område är det viktigt att det vilar på en bra vetenskaplig grund. Det här är svåra frågor och det är viktigt att man kommer överens över hela landet. Expertgruppens rapport är en stor och på många sätt bra rapport. Uppdraget kom ursprungligen från Nationella indikationsprojektet, men eftersom man inte skrivit under den, får slutsatserna stå för expertgruppen själva, säger Britt Nordlander.

Ingmar Näslund, ordförande för expertgruppsrapporten och docent och kirurg vid Universitetssjukhuset Örebro, har en annan förklaring.
– Det här är politik, inte vetenskapligt eller objektivt. Om fler skulle bli erbjudna operation skulle det löna sig samhällsekonomiskt, men det blir landstingen som får stå för kostnaderna. Jag tror de blev rädda och valde att göra en kovändning, säger han.

Att rapporten inte godkänts av Nationella indikationsprojektet är Ingmar Näslund mindre bekymrad om.
– Visst är det trist när vi lagt ner så mycket arbete. Men det blir mer och mer uppenbart att vi behöver expandera kirurgin. Hade man hanterat det vettigare hade vi ju gemensamt kunnat se hur vi skulle gå vidare och prioritera i ett resursbristläge. För jag förstår ju också att man måste rätta mun efter matsäck.

Däremot tycker han det är trist att frågan om hur fetma och fetmakirurgin bör behandlas nu lämnas därhän. En nationell diskussion, även utanför de medicinska och vetenskapliga ramarna, är både vad patienterna och vården behöver.
– Fetma betraktas som en ful sjukdom, något man får skylla sig själv för. Det är inget sjukvården velat bry sig om och tidigare har man inte haft något att erbjuda. Men nu ser det annorlunda ut, nu har vi ju faktiskt det.