"Klimatpaketet en urvattnad kompromiss"

EU-parlamentet har antagit klimatpaketet som ska minska utsläppen av växthusgas med 20 procent till 2020.

Hela EU:s politiska maskineri har nu ställt sig bakom det klimatpaket som unionens stats- och regeringschefer enades om i förra veckan. I går röstade EU-parlamentet i Strasbourg igenom de sex direktiven.

”Historiskt!” utbrast den ene efter den andre av de folkvalda – precis som EU-ledarna vid toppmötet i Bryssel i fredags.

Med paketet i ryggen kan EU nu gå i spetsen och bli en pådrivare för ett globalt klimatavtal nästa år. Nästa höst är Sverige ordförande i EU. Statsminister Fredrik Reinfeldt får då ett tungt ansvar att övertyga USA, Kina och Indien om att de i Köpenhamn i december ska skriva på FN:s stora klimatavtal – som från 2013 ska ersätta Kyotoprotokollet.

Men trots att EU-parlamentet i går antog EU-paketet med bred majoritet menar många att det är en så svag kompromiss att Europa självmant hänger av sig ledartröjan i klimatkampen.

Det övergripande målet i EU:s klimatpaket är att utsläppen av växthusgas ska minska med 20 procent till år 2020 – och med 30 procent om USA, Kina och Indien är med på ett globalt avtal.

Här är de sex EU-direktiven:

1. Förnybar energi. Andelen ska öka från dagens 8 procent till 20 procent.

2. Renare fordonsbränslen.

3. Gräns för utsläpp från bilar på 120 gram per körd kilometer.

4. Statligt stöd till experiment att lagra koldioxid i marken.

5. Utbyggd utsläppshandel för industrin.

6. EU-länder kan göra upp till 80 procent av sina klimatinvesteringar i u-länder – och tillgodoräkna sig utsläppsminskningen.

Carl Schlyter (mp) Röstade ja till direktiv 1–3 och nej till 4–6.

– Den här uppgörelsen är dålig för ekonomin, för jobben och för miljön, säger Carl Schlyter.

Han syftar på direktivet som sätter en gräns för koldioxidutsläpp från bilar. Max 120 gram per körd kilometer får bilarna från en viss producent släppa ut i snitt. Det motsvarar en bensinförbrukning på en halv liter milen.

Men lagen är full av kryphål, menar Schlyter: Små tillverkare får undantag. Långa övergångsperioder. Slappa bötesregler. Det gör att utsläppen i praktiken blir långt högre än direktivet anger.

– Finanskrisen har en stor ”impact” på bilindustrin. Det kan man se som ett problem eller en möjlighet. EU väljer att se det som ett problem och gör nu regler som cementerar fast bilindustrin att producera bilar som ingen vill ha. Vi lagstiftare borde hjälpa bilföretagen att ställa om.

Schlyter är också kritisk till att EU ska satsa skattepengar på att stödja kolindustrin. Tidigast 2020 blir tekniken med koldioxidlagring kommersiellt gångbar.

– Det här är bara ett sätt att minska folks motstånd mot nya kolkraftverk.

– Det här skickar konstiga signaler till fattiga länder.

Anders Wijkman (kd) Röstade ja till fyra direktiv, avstod från att rösta om 3 och 6.

Anders Wijkman är starkt kritisk till direktivet att rika länder ska få tillgodoräkna sig klimatinvesteringar i u-länder, men lade ner sin röst för att inte riskera att stjälpa hela paketet.

Reglerna gäller de sektorer som inte omfattas av utsläppshandeln för industrin – det vill säga transporter, bostäder, jordbruk och annat. Regeringen har drivit frågan hårt.

– Den rika världen måste inte bara minska utsläppen med 20 procent till 2002. Andreas Carlgren [miljöministern] har själv sagt att det handlar om 80–95 procent till 2050. Det går inte om vi de närmaste decennierna gör alla insatser i fattiga länder.

– Teknikutvecklingen måste ske i vår del av världen. Min poäng är att det inte blir något tryck på innovation och ny teknik om de rika länderna kan köpa billiga utsläppsminskningar någon annanstans. Vi kommer att fortsätta bygga bostäder, infrastruktur och fabriker med höga utsläp

Lena Ek (c) Var en av EU-parlamentets förhandlare i kompromissandet med ministerrådet. Röstade ja till alla sex direktiven.

– Regeringarna har slitit bort tuggor av verktygen, men jag köper hela paketet, säger Lena Ek.

Med denna bildrika formulering vill centerns folkvalda förklara att hon är kritisk till ett av de direktiv hon röstade ja till: EU-länderna kan ”köpa” stora utsläppsminskningar genom investeringar i fattiga länder. I den delen delar hon mycket av Anders Wijkmans åsikter. Men till skillnad från honom valde hon att rösta ja till alla sex direktiven – eftersom hon tyckte det var avgörande att EU snabbt blev klar med sitt klimatpaket för att kunna stå enat i FN:s globala förhandlingar.

– Vi hade fått en hopplös situation om parlamentet hade röstat nej till en del av paketet. Då hade vi ju fått börja om och förhandla med ministerrådet och EU hade inte blivit klara i tid till Köpenhamn. Det hade varit oerhört svårt att få till stånd en global uppgörelse nästa år om inte EU tagit på sig en ledarroll.