En helt vanlig jävla dag

Varje år misshandlas tusentals svenska kvinnor av någon de älskar. Var tredje av dem blir regelbundet slagen, enligt Brottsförebyggande rådet. För dem är denna tisdag bara en vanlig dag – för oss utgör den starten på vår nya artikelserie.

”Vad jag upplever och vad jag går igenom. Det som jag upplevt i kväll kan jag ej beskriva. Jag kan inte tro det. Inte fatta att det var sant, men det var det: Jag var nära att bli dödad av min man.”

Den dagboksskrivande kvinnan är naket ärlig. Hon beskriver en tillvaro som gisslan i ett kärleksförhållande som övergått till något annat. Hon beskriver sömnlösa nätter och en rädsla så verklig och påtaglig att hon inte ens vågar låta ögonlocken falla. Men det är inte bara sin egen vardag hon beskriver, utan även tusentals andras.

Relationsvåld finns överallt i samhället: i såväl rika som fattiga områden, bland såväl unga som äldre par. Enligt statistiken polisanmäls varje år ungefär 15 000 misshandelsfall mot kvinnor, som skett inomhus och där förövaren varit en bekant. Men siffran är svårtydd, dels för att den även innefattar våld från arbetskolleger, vänner och släktingar, dels för att mörkertalet bedöms vara stort.

På Brottsförebyggande rådet är man säker på att siffran är i underkant sett till antalet misshandelsfall mellan par.

– Anmälningsbenägenheten är lägre ju närmare gärningsmannen man befinner sig, säger Olle Westlund, utredare vid myndigheten.

Vissa menar att risken att utsättas för relationsvåld är större bland familjer med låg social status – bland exempelvis missbrukare och socialt utslagna.

Andra, exempelvis kvinnojourer, menar att de inte ser några sådana skillnader. Att kvinnor från välbärgade kommuner lika ofta söker hjälp för att komma undan problemet.

Vad som dock står klart är att relationsvåld finns inom alla delar av samhället. Till och med poliser har fällts för kvinnomisshandel. För tre år sedan dömdes en polisinspektör i Blekinge till villkorlig dom efter att ha misshandlat sin sambo. När sambon fördes till sjukhus var hon blåslagen över hela kroppen.

Den dagboksskrivande kvinnan uttrycker liksom många andra utsatta i hennes situation en vanmakt.

”En person som jag levt med i många, många år. Hur?”, frågar hon sig. ”Hur kan det vara så?”

Hennes dagbok blev offentlig i samband med att hennes fall lämnades till tingsrätten.

Det var först då detaljerna i hennes tillvaro blev kända. Innan dess var sekretessen stor från åklagarens sida, framför allt av hänsyn till offret.

Den omfattande sekretessen i relationsutredningar är satt i system och är en bidragande orsak till varför vi på Sydsvenskan så sällan skriver om relationsvåld. De kommande fem dagarna kommer vi dock försöka gräva djupare i skörden av polisanmälningar. Vi kommer att kasta ett ljus över hur vanligt det är att kvinnor far illa i sina förhållanden.

Och vi kommer att skildra en värld där den dagboksskrivande kvinnan, även om hon själv känner så, inte är ensam.

Långt därifrån.