Ohälsan kvar trots bättre statistik

En åtstramning av sjukförsäkringen leder till stora bespringar och lägre sjuktal. Inte till att människor blir friskare. Det menar Inger Efraimsson, tidigare ordförande i Försäkrningskassan.

– Det ger administrativa effekter snarare än hälsomässiga. Jag kan inte ställa upp på det, säger hon.

I november 2007 meddelade hon regeringen att hon inte längre stod till förfogande till ordförandeposten, trots att Försäkringskassan var inne i ett stort förändringsarbete som hon själv varit med om att dra igång.

– Det var den successiva åtstramningen som regeringen presenterade i sin budgetproposition som blev avgörande, säger Inger Efraimsson.

Det var den socialdemokratiska regeringen som tillsatte Inger Efraimsson. Under de tre åren som hon var ordförande i Försäkringskassan fortsatte sjuktalen att minska, en trend som startade redan 2003.

Mellan 2005 och 2007 minskade antalet sjukdagar utslaget på befolkningen från 43 dagar per år till 38. En sänkning som lett till miljardbesparingar, men också till att många människor känt sig hårdhänt behandlade av Försäkringskassan, enligt Inger Efraimsson.

– Det blir definitivt mer av det här med ännu striktare bedömning. Jag tror inte alls att folk blir friskare av hårdare tag, men det ser ju snyggt ut i statistiken, säger hon.

Det var i samband med att regeringen presenterade sina tankar på nya regler som Inger Efraimsson inte längre tyckte sig kunna fortsätta som ordförande. Hennes treårsperiod var på väg mot sitt slut när hon i november 2007 meddelade socialförsäkringsministern att hon inte stod till förfogande för en ny period.

Inger Efraimsson vänder sig framför allt mot de nya tidsgränserna för sjukpenning. Förslaget ingår i det försäkringspaket som regeringen planerar att sjösätta den 1 juli i år.

Meningen är att Försäkringskassan ska pröva om den sjukskrivne är berättigad till sjukpenning efter tre, sex och tolv månader.

Efter tre månader ska den som är sjukskriven omplaceras hos sin arbetsgivare. Efter sex månader ska man prövas mot hela arbetsmarknaden i hela landet. Det kan vara vilket arbete som helst som Försäkringskassan bedömer att man klarar av.

– Det tycker jag blir väldigt hårt. Jag skällde mycket över det, för det är att bakvägen urholka las (lagen om anställningsskydd) och tvinga folk att ge upp sina anställningar. Nu har regeringen lindrat lite grann i förslaget så att man ska kunna få tjänstledigt för att söka ett annat jobb, men jag tror ändå att det kommer att slå hårt mot många.

Hon tycker att tidsgränserna är mekaniska. När Försäkringskassans personal inte lyckas hitta snabba eller individuella lösningar för att få tillbaka människor i arbete införs ett regelverk. Med sådana regler behöver myndigheterna inte se människans situation eller ta hänsyn till vilka behov var och en har, menar Inger Efraimsson.

– Det bryter mot samhällets skyldighet att anpassa insatser efter varje individs förutsättningar.

Hon tar som exempel en kroppsarbetare som varit med om en trafikolycka och som kanske inte kan gå tillbaka till sitt gamla jobb.

– Tänk om han är 55 och plåtslagare och hans arbetsgivare inte har något alternativ att erbjuda, då måste han söka sig ut på hela arbetsmarknaden i hela Sverige till vilket jobb som helst. Klart att man kan jobba i tunnelbanan eller ta jobb som telefonsäljare. Men om han fått längre tid på sig kanske han kunnat bli återställd och gå tillbaka till sin anställning, säger hon.

– Ett annat exempel är lärare, som ofta har det skitjobbigt psykiskt i sina arbetssituationer, det är ju många lärare som blivit utbrända. De nya reglerna kommer att tvinga dem att ge upp sina anställningar ifall de inte lyckats komma på fötter på sex månader, och så kanske de måste sitta och telefonsälja underbyxor och strumpor. Det är hårt och obarmhärtigt. Men framför allt är det ett slöseri med kompetens.

Inger Efraimsson blickar bakåt i tiden när hon funderar över de många och långa sjukskrivningarna. Situationen är ett resultat av de stora nedskärningar i Sverige med start i början av 1990-talet, menar hon. En tid då stora rationaliseringar gjordes, inte minst inom vården och på andra offentliga arbetsplatser. Det fick till följd att ett stort antal människor blev sjukskrivna på grund av ökad arbetsbelastning.

Nedskärningarna drabbade också Försäkringskassan.

– Personalen blev betydligt färre samtidigt som man fick en mycket stor inströmning av sjukskrivna. De som blev kvar fick slita häcken av sig på jobbet och hade inte möjlighet att titta på individuella öden. De hade fullt sjå med att betala ut sjukpenning. Då fördubblades sjuktalen på bara några år, säger hon.

En annan del i förslaget som bekymrar den tidigare ordföranden är att den tidsbegränsade aktivitets- och sjukersättningen ska försvinna. Enligt nuvarande regler flyttas den som varit sjukskriven ett år över till sjukersättning, det som förut hette förtidspension. En åtgärd som sänker den sjukas ersättning till 64 procent av den sjukpenninggrundande inkomsten.

– Detta gäller de som är sjuka långvarigt, men inte livslångt. När nu den möjligheten tas bort riskerar många att bli hänvisade till socialbyrån, säger Inger Efraimsson.

Värk och lättare psykiska åkommor kommer inte längre att berättiga till sjukersättning, enligt förslaget som gått ut på remiss. Gruppen som lider av detta ska tillbaka i arbete, är det meningen.

Det tror inte Inger Efraimsson är gjort i en handvändning. Det är en utsatt grupp, menar hon, eftersom de inte varit på arbetsmarknaden på länge. I konkurrens med andra sökande, som inte varit sjukskrivna, har de inte så stora chanser att få jobb. Många har också lämnat a-kassan på grund av de nya höga avgifterna och den låga sjukersättningen. Och att återvända till sin egen arbetsgivare är inte alla gånger så lätt. Även arbetsgivare har skuld i detta, enligt Inger Efraimsson.

– Tänk dig ett utslitet vårdbiträde som blir sjukskriven länge. Så får arbetsgivaren in en frisk, stark och ung vikarie. Då kanske man inte är så himla angelägen om att få tillbaka vårdbiträdet som är sjukskriven. Det har vi sett många exempel på.

Förslaget kommer att leda till en ökad belastning på socialkontoren. I promemorian som regeringen skickat på remiss står:

”Som redan nämnts så kommer inte alla berörda sjukfall att uppfylla de nya kriterierna för icke tids- begränsad sjukersättning. Bland dessa kommer det sannolikt att finnas personer som kommer att ansöka om ekonomiskt bistånd från socialtjänsten/¿/ En grupp som sannolikt inte kan bli aktuell för fortsatt sjukersättning är personer med lättare psykiska diagnoser eller sjukdomar i det muskulöskeletala systemet som inte är kroniska. En del av dessa personer kommer att ansöka om ekonomiskt bistånd från socialtjänsten.”

Effekten av det blir hierarkier inom sjukförsäkringen, menar Inger Efraimsson. Vissa sjukdomar kommer att rankas högt och berättiga till ersättning medan andra rankas lågt, vilket betyder avslag på sjukpenning eller indragen sjukersättning.

– Uppenbarligen hamnar de med psykiska problem och värk längst ner. Det tycker jag är en otäck människosyn.

Att sjukskrivningarna i Sverige är för många och för långa håller Inger Efraimsson helt med om. Sverige ligger mycket högt både i antal sjukskrivna och i antal dagar i en internationell jämförelse. Evig sjukskrivning är en farlig medicin, säger hon.

Inte heller personalen på Försäkringskassan är nöjd med att bara slentrianmässigt sjukskriva. Personalens uppgift är att göra uppföljningssamtal med arbetsgivare och läkare, och hjälpa och koordinera olika insatser utifrån de sjukas förutsättningar. Och att hitta bättre stöd för att mobilisera det starka och friska hos människor. Vård utan långa väntetider, behandlingar utförda av sjukgymnaster och beteendevetare, utbildning ifall det inte funkar på jobbet är några saker som står på Inger Efraimssons önskelista.

– Men det tar betydligt längre tid sex månader. Jag återkommer ständigt till detta, att individens behov ska styra, inte mekaniska gränser. De nya reglerna blir en tumskruv istället för en konstruktiv hjälp, säger hon.