Han kämpar för att inte ruttna inifrån

Den svenska manligheten är en kollektiv sinnessjukdom som förstör livet både för kvinnor och män. Det är budskapet i Stephan Mendel-Enks bok om manlighet.
Kvinnor får stryk och lägre löner. Männen blir bittra och ensamma. Ett möte med AIK:s huligansvans Firman Boys fick Mendel-Enk att inse att huliganer bara är en förstärkt version av alla män.

Ibland är en bok bara överallt. Folk snackar om den vid bardiskar, det hålls paneldebatter i tv om den, alla viktiga åsiktsmänniskor måste ha läst den för annars är de inga viktiga åsiktsmänniskor.
Stephan Mendel-Enks reportage "Med uppenbar känsla för stil" är en sådan bok.

Den handlar om manlighet. Om hur den manlighet som pojkar uppfostras in i drabbar kvinnor. Kvinnorna har lägre löner, de tvingas anpassa sig till männens normer, de misshandlas.

Stephan Mendel-Enk. Foto: Thomas Löfqvist

Men kanske handlar Mendel-Enks bok ännu mer om hur den där bilden av manligheten drabbar männen själva. De blir ensamma, inåtvända och bittra. Känslomässigt handikappade.

I en passage i "Med uppenbar känsla för stil" beskriver den 30-årige Mendel-Enk sin uppväxt i Göteborg, om hur han och hans femtonåriga killkompisar försökte hitta ett sätt att förhålla sig till de bilder av manlighet de hade runt omkring sig:

"Än så länge var det ingen fara. Än så länge pajade manligheten bara småsaker som en dejt. Än så länge förstörde den inte våra liv. Men vi kunde titta oss omkring och studera de vuxna männen i vårt radhusområde och se hur det skulle gå för oss om vi fortsatte följa den. Vi skulle kalla folk vi träffade var fjärde månad får våra närmaste vänner, vi skulle hyra actionfilmer och spola oss igenom pratscenerna, vi skulle gömma porrtidningar i garderoben och inbilla oss att ingen visste om det eller helt enkelt bara aldrig vara med som de flesta av dem - de som kom hem sent, log lite menlöst och aldrig visste vad vi hette eller brydde sig om vad vi gjorde, de som surade bakom sina gräsklippare hela sommaren och blev irriterade när den första snön kom för att den gjorde det svårare att komma fram med bilen.
Vi skulle ruttna inifrån."

Tvåårig son
- Det är ju det där man kämpar emot, säger Stephan Mendel-Enk när Sydsvenskan träffar honom i Göteborg.
- Att ruttna inifrån.
Han har en tvåårig son: Lao. Vad ska Lao bli för sorts man?
- Jag vet inte. Vi uppfostrar ju inte honom på något extremt sätt. Han måste ju klara sig i den värld han växer upp i. Men jag tror på att vrida könsrollerna lite. Att inte fostra pojkar till stora starka individer och att lära tjejer att ta plats.

Stephan Mendel-Enk är i Göteborg för att prata om sin bok. En del seminariebesökare frågar om vad han vill, om hans program. Han ser plågad ut.
- Jag är ingen politiker, jag är journalist. Jag skriver om det här och säger "titta på det här mönstret". Kanske kan det bli ändring om män fattar att de själva har något att förlora på att det är som det är.

AIK:s huliganer
Idén till boken kom när han gjorde ett reportage till fotbollstidningen Offside om AIK:s huligangäng Firman Boys.
När han tillbringat några timmar med Firmans representanter märkte han att de inte var de hjärndöda galningar som huliganer ofta beskrivs som. Firman Boys var välklädda och artiga människor från olika bakgrunder som egentligen bara hade ett gemensamt. De var alla män.

Mendel-Enk mådde illa av deras ingående skildringar av våld men kände samtidigt igen de oskrivna koderna i Firman Boys från praktiskt taget alla manliga sammanhang han varit en del av under sitt liv.

* Stå pall.
* Behärska dig.
* Var lojal mot gruppen.
* Offra dig för något större och viktigare än du själv.
* Den interna hierarkin.
* Föraktet för svaghet.

"Jag kände igen allt", skriver Mendel-Enk, "för jag är uppfostrad enligt samma principer. Av föräldrar och kompisar, i killgäng, i skolan. På de mansdominerade tidningsredaktioner där jag jobbat. I filmer, tidningar, tv-serier och böcker som främst riktar sig till en manlig publik. Och inte minst, på de sportsidor där krönikörer och idrottsledare nu tävlade i att fördöma Firman på strängast möjliga sätt".

Patriarkatet - mäns överordning i samhället - bygger på rädslan för det raseri som samhället utgår från att alla män har inom sig. I "Med uppenbar känsla för stil" driver Stephan Mendel-Enk tesen att alla män glider fram på en väg som krattats av våldsmän och hustrumisshandlare.
"De utför manlighetens dirty work, de är frontsoldaterna som offras för att vi ska gå fria. Vi kan njuta av de privilegier deras kriminella handlingar ger oss och ändå kalla oss schysta killar".

Det här, har några kritiker påpekat, är inget nytt. Kvinnliga feminister har sagt det i decennier. Det är Gudrun Schymans talibantal rakt av.
"Grejen är att detta har kvinnor alltid vetat om. Du slår bara in en massa öppna dörrar", skrev Linda Skugge i en krönika riktad till Stephan Mendel-Enk.

Söt liten mansbok
"Oj hoppsan, en maskulin våldsideologi genomsyrar samhället", skrev Expressens Natalia Kazmierska ironiskt och fortsatte:
"Hans söta mansbok är ett hån mot alla kvinnor som år ut och år in har manglat denna lilla uppenbarelse stenhårt i otaliga krönikor, böcker och teorier."
Stephan Mendel-Enk nickar när jag nämner Kazmierskas sågning.
- Det är ju sant. Det är inget nytt. Men man kan säga samma sak på olika sätt.

De flesta kritiker har ändå berömt "Med uppenbar känsla för stil" (vars titel kommer från en ledare i grabbtidningen Café). Och många män som annars kanske inte brukar plöja feministböcker har läst och tagit intryck.
"Det som inte Stephan Mendel-Enk förstår om manlighet är inte värt att veta", skrev Expressens sportkrönikör Mats Olsson.

Augustnominerade författaren Bengt Ohlsson skrev nyligen i DN om sina tilltagande tendenser till mental isolering.

"Vill inte träffa en djävel"
"Nu sitter man där och vill inte träffa en djävel. Jo, sin tjej, på sin höjd. Man vill äta något schyst. Bli lite blarig. Kolla på någon film. Och inte nog med att man blev precis sådär isolerad. Man vill inget hellre."

Frågan är hur Stephan Mendel-Enk vill att den manlighet ska se ut som ska ersätta den nuvarande. Det är omöjligt att svara på, säger han.
- Bara för att man pekar på problem väntar sig folk att man ska ha en lösning. Jag har ingen ny mansroll att presentera.

I "Med uppenbar känsla för stil" talar musikjournalisten och Killinggänget-mannen Andres Lokko med Mendel-Enk om omöjligheten för två heterosexuella män att bli vänner efter att de fyllt trettio:
- Det går inte. Det får du inte. Du kan försöka, men det blir bara konstigt. Det blir bara gay.

•            

Anmäl inlägget:

• E-postadress
• Text