Gemensamma värderingar

Finns det något som kan kallas svenska värderingar? Som så ofta är det en definitionsfråga.

Det är i alla fall svårt att tänka sig att det finns värderingar som är unika för Sverige, eller att det skulle finnas värderingar som delas av landets hela befolkning.

Men det innebär inte att det svenska samhället är värderingsfritt eller att det skulle saknas dominerande uppfattningar om vilka värden som är centrala, om det sanna och det goda.

Frågan är om inte Sverige på många sätt är osedvanligt uniformt och likriktat.

För inte är väl den gamla föreställningen om Sverige som den gyllene medelvägens, den av alla berörda framförhandlade kompromissens förlovade land, helt gripen ur luften?

Landet Lagom.

Konungariket Konsensus.

Tanken att det finns svenska värderingar blir egentligen kontroversiell först när den kopplas till invandring och integration och idéer om att nya svenskar behöver en introduktion på detta område.

Den 5 november beslöt regeringen att tillsätta en utredning med uppdrag att lägga fram ett förslag om hur en sådan introduktionskurs riktad till nyanlända invandrare skall utformas. I söndags kväll skulle detta diskuteras i SVT:s Agenda mellan integrationsminister Nyamko Sabuni (FP) och Socialdemokraternas Veronica Palm.

Sabuni påpekade att det i princip är tänkt att handla om samma värdegrund som förmedlas till svenska skolbarn:

”Demokrati, mänskliga rättigheter, jämställdhet, synen på barn och ungdomar och deras integritet, minoriteternas rättigheter och så vidare.”

Veronica Palm var dock mest intresserad av att kritisera regeringens arbetsmarknadspolitik.

”I verkligheten är den bästa vägen till integration rätten till arbete och rätten till arbete har ju faktiskt den här regeringen undergrävt.”

Ett eget jobb och egen försörjning är centralt. I så måtto har Palm rätt. Men det ena behöver inte utesluta det andra.

I vilken mån invandrares syn på det sanna och det goda skiljer sig från den svenska värdegrund regeringen vill se vidareförmedlad är av förklarliga skäl svårt att bedöma, det handlar om en oerhört heterogen grupp. Men det finns oroande tecken på att exempelvis patriarkala strukturer lever vidare – eller till och med förstärks – hos vissa invandrargrupper i Sverige. ”Det är inget konstigt eller onormalt för våra elever”, sade en skolkurator om arrangerade barnäktenskap i Sydsvenskans artikelserie ”Gift mot sin vilja”.

En kurs gör ingen demokrat. I centrala värderingsfrågor rubbas människors uppfattningar och invanda föreställningar inte så lätt. Det gör det inte mindre viktigt att vara utomordentligt tydlig när det gäller vilka grundläggande värderingar som alla i Sverige förväntas rätta sig efter.

En gemensam värdegrund behövs för att bemöta kulturrelativism och religiös fundamentalism. Och de främlingsfientligas unkna nationalegoism.