Börja om från början

I drygt två månader, alltsedan FRA-lagen klubbades i riksdagen den 18 juni, har regeringen befunnit sig på oordnad och hukande reträtt.

Igår ökade förvirringen i alliansleden ytterligare.

Centerpartiet har kommit fram till att det som var helt ogörligt när lagen klubbades – att skilja på svensk och utländsk datatrafik – plötsligt är genomförbart.

Kommunikation som går via kabel till eller från en telefon eller dator i Sverige skall – under tiden frågan utreds närmare – inte få avlyssnas. Tekniskt är detta, enligt c, fullt möjligt. Förslaget fick under gårdagen stöd av folkpartiet.

Att ingen tänkt på det förut.

Men Mikael Wedlin, forskare i IT-säkerhet på Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI, är tveksam:

”Merparten går att filtrera ut, men det gäller absolut inte all trafik.”

Vid gårdagens interpellationsdebatt i riksdagen sade försvarsminister Sten Tolgfors (m) att regeringen är överens om ett tjugotal kompletteringar av lagen – för att ”förstärka den personliga integriteten” – och att ytterligare ett tiotal justeringar är att vänta.

Det är en märklig ordning, för att uttrycka sig milt. Detta lappande i efterhand understryker bara den ursprungliga kritiken: att lagförslaget var ogenomtänkt och alltför långtgående. Det gick inte att försvara när kritikstormen kom.

Situationen är allvarlig. Inte minst därför att Sverige i likhet med andra länder måste kunna bedriva signalspaning och annan underrättelseverksamhet och att detta samtidigt måste ske under rättssäkra former.

Gör slut på cirkusen. Dra tillbaka förslaget. Gör en ordentlig utredning. Lägg sedan fram en ny proposition som har ett brett stöd i riksdagen. Det vore det rimliga.

Men lagen skall inte rivas upp, upprepade Tolgfors igår.

Samtidigt: kan regeringen verkligen få rättning i de borgerliga leden när ändringar i lagen skall beslutas i riksdagen? Slaget om opinionen är i praktiken förlorat. Nästa val rycker närmare. Åtskilliga ledamöter har satt sin politiska heder i pant och riksdagsplats på spel.

En uppgörelse med socialdemokraterna vore tänkbar: s vill innerst inne också ha en signalspaningslag. Men ännu hellre vill socialdemokraterna se regeringen pinas.

Fast svinhugg kan gå igen. Omöjligt är det inte att frågan efter valet 2010 plötsligt hamnar i Mona Sahlins (s) knä. Då måste löften om att riva upp lagen infrias. Och vad skall den då ersättas med? Det är ett hörn socialdemokraterna inte vill måla in sig i.

Så kanske väljer s trots allt att göra upp nu. Och att därmed desarmera en politisk blindgångare ingen politiker med självbevarelsedrift vill släpa på in i nästa mandatperiod.