Den skånska pusselbiten

Sverigepusslet är något så ovanligt som ett pussel som blir svårare att lägga ju färre och större bitarna är.

Men det klarnar. Enligt SVT:s Aktuellt och DN kommer Ansvarskommittén den 28 februari att lägga fram följande plan för Sveriges nya regionala organisation:

Dagens 21 län blir 6–9 storregioner. Landstingen ersätts av lika många direktvalda regionparlament med ansvar för vården och den regionala utvecklingen. Redan till valet 2010.

Tanken är att fyra kriterier – ett eget universitet, helst ett eget universitetssjukhus, en sammanhållen arbetsmarknad och mellan en och två miljoner invånare – skall borga för att varje storregion blir tillräckligt slagkraftig.

Jo, liv lär det bli. Revirstrider väntar. Men faktum kvarstår – statens styrning av landet är idag ett virrvarr. Samverkan mellan staten och regionala politiker kan bli mer effektiv och tillväxten skjuta fart.

För skåningarna väntar, enligt SVT, Södra Götalandsregionen. I den skulle Skåne, Blekinge, södra Halland, Kronobergs län, delar av Kalmar län inklusive Öland ingå.

Tala om storregion. Men det behöver inte vara fel.

En stor, folkrik region ger politisk tyngd. Dessutom talas det ofta om att kunskapsintensiv sjukvård kräver en kritisk massa.

Skulle skåningarna förlora något av sin identitet om Skåne försvann ur regionnamnet? Knappast. Förr hette det Malmöhus respektive Kristianstads län och skåningen var inte mindre skåning då.

Dessutom vore det bara skönt att slippa rödgul chauvinism. Det händer att skånska politiker storvulet talar om Skåneland eller en Scaniaregion, byggd på historia och identitet. Det ligger farligt nära dravel.

Ansvarsutredningen tänker inte rita några definitiva kartor. Och det är nog klokt av riksdag och regering att lyhört invänta reaktioner från olika landsändar.

Men det får finnas gränser också för lyssnandet. Handlingskraft har sin tid.

Att förändra gör ont – hör bara på proteststormen nu när radions Ring så spelar vi kortats en halvtimme.

Storregionerna handlar om en effektiv statlig förvaltning och en bra fungerande sjukvård.

”85-åring glömdes bort – nära dö i korridor på Mas”, löd en rubrik i Skånska Dagbladet igår. Akutens verksamhetschef svarade: ”Tyvärr är det här verkligheten på akuten i Malmö.”

Medborgarnyttan måste stå i reformens centrum.

Så glöm sentimentalt nonsens om hur Skåne såg ut för 350 år sedan. Glöm den store förvaltningsorganisatören Axel Oxenstierna, han dog 1654 och lär inte protestera.

Alla bitar kanske inte omedelbart faller på plats smidigt. Men det är viktigt att det nya Sverigepusslet läggs.