Rosengård kan själv

Mitt i ramadan, fredens månad, kom i helgen Reclaim the streets ”gatufest” till Rosengård för att driva ”snuten ut ur Herrgården”.

Det verkar ha gått reclaimarna förbi att polisnärvaron välkomnas av många Rosengårdsbor.

Den illa valda tidpunkten och det tokiga budskapet understryker extremisternas arrogans och bristande insikt.

Rosengårdsborna har från första början tagit avstånd från aktionen. De negativa reaktioner som Sydsvenskan igår rapporterade om var således väntade:

”De vill bara sabba och förstöra. Jag hoppas att de aldrig kommer hit igen”, sade Ali Finjan.

Det verkade ett tag som om Rosengårdsborna skulle lyckas mota aktionsdeltagarna i grind, men de återvände och drabbade senare samman med polisen.

”Det förekom en del stenkastning, men ingen kom till skada”, sade Skånepolisens informatör Charley Nilsson.

Att det gick relativt lugnt till förändrar inte det faktum att aktionen var misslyckad från början till slut. ”Hjälpen” var inte efterfrågad. Inte önskvärd.

Det är inte bara deltagarna i Reclaim the streets som tror sig veta vad som är bäst för Rosengård. Många som aldrig satt sin fot där tror sig ha en tydlig bild av stadsdelen – och en lösning på dess problem.

För att området har problem verkar de flesta vara eniga om. Oftast förekommer Rosengård i utpräglat negativa sammanhang som handlar om allt från kackerlackor till brinnande containrar.

Problemen diskuteras i svepande ordalag och det är lätt att få uppfattningen att hela stadsdelen är fördärvad.

I protest mot den ensidigt negativa bild som förmedlas av Rosengård startades i sommar nättidningen Mitt område med målet att visa stadsdelens positiva sidor:

”Vi på redaktionen bor eller har någon gång bott på Rosengård och vi vet hur det känns att vara stämplade av folk utanför”, skriver sjuttonårige Hany Hourieh.

De vackra omgivningarna, möjligheterna för unga att sysselsätta sig med idrott och musik, de boendes brinnande engagemang att förändra och förbättra… Det finns mycket i denna mångomtalade stadsdel som sällan kommer fram.

Ingen har bättre insikt i vilka problem och möjligheter som finns i området än Rosengårdsborna själva. Därför är det de som har bäst möjlighet att finna hållbara lösningar.

Men självfallet krävs det förbättringar också i resten av samhället som även gynnar Rosengård, exempelvis en integrationspolitik som underlättar för de arbetslösa i området att skaffa jobb, kunna försörja sig själva och komma in i samhället.

Dessutom måste fler kommuner solidariskt ta emot flyktingar och invandrare så att trycket inte blir så orimligt på Malmö och Rosengård.

Reclaim the streets aktion blev som väntat ett fiasko – men den råkade belysa en hoppingivande företeelse:

Viljan hos Rosengårdsborna att själva ta ansvar för sin stadsdel.