"Var finns solidariteten, Vellinge?"

Lars-Ingvar Ljungman (M), kommunstyrelsens ordförande i Vellinge uttalar sig om flyktingbarn på ett sätt som underblåser fördomar. Jag blir bedrövad och upprörd, skriver Otto von Arnold (KD), riksdagsledamot från Skåne.

Kommunstyrelsen i Vellinge försöker stoppa det boende för ensamkommande flyktingbarn som Attendo Care planerar öppna på uppdrag av Malmö stad. Anledningen är att Vellinge kommun inte tar emot flyktingar eller ensamkommande flyktingbarn, och då vill man inte heller ordna med insatser för de barn Malmö tagit emot. Jag blir bedrövad och upprörd över Vellinge kommuns uttalanden och särskilt kommunstyrelsens ordförande Lars-Ingvar Ljungman (M).

Idag finns inte tillräckligt med kommuner som bereder plats för ensamkommande flyktingbarn. Till Vellinge kommun är inga flyktingar välkomna.

Alla kommuner i Sverige måste tillsammans ta ansvar för de människor som flyr för sina liv till vårt land. Det skall inte behöva vara så att vissa kommuner tar emot så många att integration, omhändertagande och arbetsplatsberedande blir en övermäktig uppgift, bara för att andra kommuner inte tar emot några flyktingar alls.

Det är osolidariskt, framför allt mot nödställda människor från andra länder, men också mot andra kommuner i Sverige. Vi måste tillsammans av humanitära skäl vara öppna mot människor i svår nöd.

Lars-Ingvar Ljungmans uttalanden riskerar att underblåsa en främlingsfientlig syn på de barn som tvingas fly hit. I Ekot igår sade Ljungman att barnen kommer från ”länder där situationen är helt annorlunda, och vi vet inte vad de har för känslomässigt bagage med sig när de kommer hit.”

Nej, det vet vi inte. Men vi kan ana.

Vi kan nog tänka oss in i situationen att fly från krig, misär, brott och fattigdom och hur detta påverkar ett barn. Vi kan nog förstå att de barn som kommer hit får en välbehövlig fristad och får en chans till att få vara just barn.

Uttalandet visar på behovet av att fler kommuner visar solidaritet och tar en del i vår moraliska skyldighet att hjälpa utsatta, inte minst utsatta barn. Det är just för att dessa barn har ett traumatiskt bagage med sig som de behöver vår hjälp.

Undersökningar visar dock att de flesta barn och unga som söker asyl med relativt lättordnade insatser kan komma tillrätta och få ett liv som vilken annan ungdom som helst som bor i Sverige. Även om många barn kommer från svåra förhållanden – krig och misär drabbar alltid barnen hårdast – är barnen och ungdomarna som kommer hit oftast inte så svårt traumatiserade att det krävs omedelbar familjehemsplacering och stora sociala insatser. Tvärtom är behoven hos den stora merparten av dessa barn är fullt möjliga att fylla genom en plats på ett gruppboende samt det normala sociala skyddsnät som tillkommer varje ungdom. Det handlar i regel inte om behov av en normal skolgång, vanlig sjukvård, visad medmänsklighet samt ett tryggt och bra boende.

Jag är övertygad om att det finns många människor, organisationer och företag i Vellinge och övriga Skåne som tycker det är angeläget att visa på medmänsklighet mot ensamkommande flyktingbarn. Att hänvisa till att det är annorlunda där barnen kommer ifrån eller att barnen har en svår bakgrund är inte skäl för att neka ensamkommande flyktingbarn att komma – tvärtom. Det är min och Kristdemokraternas övertygelse att politiken måste bygga på solidaritet mot människor i behov, det är det enda sättet att bygga ett hållbart samhälle som människor vill leva i.

OTTO VON ARNOLD