"Pröva ESS opartiskt"

Regeringens objektivitet vid en miljöprövning inför ett eventuellt bygge av forskningsanläggningen ESS utan­för Lund kan ifrågasättas, skriver Mikael Karlsson, ordförande för Naturskyddsföreningen, och Linda Birkedal, styrelseledamot i Naturskyddsföreningen i Lund.

Efter ett sammanträde i Bryssel i torsdags är det allt mer sanno­likt att forskningsanläggningen ESS byggs i Lund.

Det är viktigt att den miljöprövning som nu måste göras blir opartisk och tar upp alla relevanta miljöaspekter.

I ESS-anläggningen kommer det att finnas en målstation av tiotals ton av någon av tungmetallerna bly, kvicksilver eller en blandning av bly och vismut. Både bly och kvicksilver tillhör de farligaste grundämnen vi känner till och Sverige har länge arbetat för att dessa ämnen skall förbjudas både av EU och FN.

Under användning av ESS blir målmaterialet radioaktivt, vilket leder till att det måste slutförvaras i 3 000 år innan strålningen klingat av.

Under de senaste åren har den planerade lokaliseringen av ESS krupit allt närmare befintlig bebyggelse i Lund, vilket gör att den idag föreslås ligga knappt en kilometer från befintliga bostadsområden. Ytterligare bostäder planeras ännu närmare.

Detta i kombination med att anläggningen byggs på en av världens absolut bördigaste jordbruksmarker gör att konsekvenserna av en olycka skulle kunna bli katastrofala.

Dessa aspekter bör behandlas grundligt i miljöprövningen.

Regeringen har aviserat att den förbehåller sig rätt­en att avgöra om ESS får byggas i Lund eller inte. Miljödomstolen kommer att skicka ett yttrande till regeringen med rekommendation till beslut.

Regeringen har sedan möjlighet att fatta beslut i strid med förbudet mot kvicksilver om den anser att anläggningen har ett stort värde för Sverige, vilket vi anser står i strid med riksdagens miljömål om giftfri miljö.

Lokaliseringsprincipen och försiktighetsprincipen ställer villkor som regeringen inte kan gå runt. Miljönämnden, länsstyrelsen och miljödomstolen blir bundna av regeringens beslut. Ytterligare villkor – till exempel krav på skyddszoner – kan då inte ställas om de skulle innebära att verksamheten försvåras väsentligt.

Regeringen har mycket aktivt verkat för att ESS förläggs till Lund och har också åtagit sig att bidra med miljardbelopp till verksamheten. Det kan därför ifrågasättas om ESS kommer att få en objektiv prövning enligt miljöbalken.

De enda instanser som inte redan är inblandade i ESS-projektet är domstolarna, men deras roll kan således bli mycket begränsad.

Det är mycket viktigt att prövningen görs så att anläggningen inte äventyrar miljön och männi­skors hälsa, och att den allsidigt belyser verksamheten så att riskerna minimeras.

Om inte bör ESS inte ges tillåtlighet.

MIKAEL KARLSSON

LINDA BIRKEDAL