Staffanstorpselev tvingas byta skola

Glåpord, nedsättande klotter på skåp och toaletter, knuffar, slag, sparkar och hot. Det har varit vardagen för Anna och hennes kompisar på Centralskolan i Staffanstorp.

STAFFANSTORP. Föräldrarna tycker att skolledning och lärare varit flata och försökt sopa problemen under mattan. Nu byter Anna skola för att få studiero.

Hon är inte den enda med problem, under drygt nio månader har 40 polisanmälningar gjorts som rör brott på skolan.

Föräldrarna till några elever på Centralskolan har fått nog av trakasserier och mobbning mot deras barn.

Nu vill de belysa, som de upplever det, skolans oförmåga att lösa problem med mobbning och trakasserier.

– Stökiga barn finns på alla skolor, det kommer man inte undan. Frågan är bara hur man hanterar problemen, säger Annas pappa.

Det har varit många turer som lett fram till Annas beslut att byta skola. Senaste incidenten inträffade för två veckor sedan när det enligt Anna rådde rena upploppsstämningen på skolan. Hon och tre kompisar var i skolans kiosk, en glasbur, när ett femtontal skolelever omringade buren, skrek och svor och hotade att döda dem.

Anna och hennes kamrater fick panik och Anna ringde i förtvivlan till sina föräldrar som genom telefonen fick lyssna på tumultet och bland annat höra en kamratstödjare ropa: ”Jag orkar inte längre!”

– Som förälder känner man att detta är rena häxjakten, säger Annas pappa.

Rektor och ett antal lärare kom dit för att försöka stävja situationen men enligt Anna och hennes kompisar tog det 20-25 minuter innan den skrikande gruppen skingrades.

Problemen har pågått sedan mellanstadiet och började med en konflikt mellan Anna och en kompis. Sedan har motsättningarna eskalerat. När föräldrarna känt att skolan inte gjort tillräckligt och krävt att skolan ska ta hjälp av resursteamet har de fått beskedet att ”kompetensen finns i huset”.

Resursteamet har ändå blivit inkopplat en gång, efter påtryckningar av föräldrarna, och då gjort muntliga avtal med föräldrar och barn som gett goda resultat. Men uppföljningar har uteblivit och snart har trakasserierna börjat igen.

– Skolledningen borde ha varit tydligare, sett till att trakasserierna fått konsekvenser, och försökt splittra och flytta mobbarna. Sedan har de en socionom på 400 elever, det är inte mycket, säger Annas mamma.

– Och det behövs fler vuxna i korridorerna och tydliga rastvaktsscheman.

Anna håller med:

– De vuxna är inte där när man behöver dem. Jättemånga gånger har varken socionomen eller rektorn varit där när jag har sökt dem.

Annas föräldrar är arga och frustrerade, hos Anna märks mer en tydlig sorgsenhet. Trakasserierna har tagit hårt och hon har bland annat fått söka stöd hos kurator för att orka.

Anna tycker att det är både skönt och tråkigt att behöva byta skola. Mest längtar hon efter att bli klar med grundskolan och få en ny start i gymnasiet.

– Det ska bli en befrielse. Då kanske man kan lägga det här bakom sig, säger hon.

Annas kompisar, som också utsatts för trakasserier, känner sig otrygga och svikna av skolans vuxna.

– Det är bra om folk får veta hur hemska tonårstjejer kan vara. Och skolan måste förbättra sig. Man kan inte ignorera de här problemen.

En annan kompis konstaterar:

– Vissa är jättenöjda över att Anna byter skola. Det betyder ju att de har vunnit.

Fotnot. Anna heter något annat i verkligheten.