Manligheten som renoveringsobjekt

Häromdagen försökte jag läsa på om mindre hårda ämnen, som julklappar och andra vintriga saker man bör ha koll på under den här delen av året.

Ändå råkade jag halka in på Malmös historia som vålds- och kriminalitetsstad, som nästan är lika djupt rotad som jultraditionerna. Ni vet, Lilla Chicago, Backapågarna, Nydala Kickers, Lion Family. De arga papporna i Limhamn som beväpnade sig med golfklubbor för några vintrar sedan pyntar också stadens våldsgran.

Ur all statistik, alla procentsatser och nummer jag såg började plötsligt en skrämmande ekvation lösa sig mitt framför ögonen på mig. Ett tydligt mönster som pekade på vilka det är som faktiskt ligger bakom stadens mindre smickrande varumärke som våldsstad. Och genast insåg jag att det handlar om en grupp som jag själv tillhör, nämligen män. Över åttio procent av våldsbrotten i Malmö begås av män, enligt polisen och Brottsförebyggande rådet.

Jag kände mig tvungen att ta upp ämnet med en polare. Vi satt på Ölkaféet när han lade upp sin hemsnickrade lösning om att alla pojkar borde tvingas bära elektronisk fotboja så fort de kommer in i puberteten. Sedan får de ha en sådan runt foten tills de fyller 21 år. Eventuellt 40.

Det lät lite väl hårt. Men å andra sidan, i ekonomiska kristider som dessa brukar en del politiker passa på att kräva hårdare tag. Tänk att ingen ännu krävt undantagstillstånd för alla malmöitiska män. Eller att ingen lagt fram ett förslag om att stadens män ska gå en kurs om vilka värderingar som Malmö bygger på.

Men vadå lågkonjunktur och kris förresten, den malmöitiska manlighetens våldsholism har pågått sedan 1100-talet då hela staden kunde fått plats i Entré. Kanske är det arvet som leder till skillnader mellan män och kvinnor i brottsbelastningen. Eller är det något annat? Enligt Brottsförebyggande rådet visar forskning att brottsligt beteende kan förstärka den manliga identiteten.

En arbetskamrat påminde mig om att den malmöitiska manligheten är extra lättsårad. Han nämnde manliga bilister som exempel, att många blir så förbannade när de får kritik av gångare. Det är inte ovanligt att sådana situationer leder till bråk med nävar. Som att männens Turning Torso-fasad inte pallar trycket.

Varför diskuterar vi inte varför just män reagerar så här, varför tar vi för givet att det ska vara så, undrade han. Kanske är det dags att vi betraktar manligheten som ett renoveringsobjekt.