Miljonerna ska lugna Rosengård

För 9,2 miljoner ska Rosengård bli lugnt. Kommunen kallar dem "särskilda insatser" för "den extraordinära situationen" i Herrgården. Där kallar man pengarna för extraordinära eftersom de inte kommit förrän nu.

ROSENGÅRD. Det luktar urin utanför källarmoskén. Kanske har någon kissat på de fem containrar som fortfarande står uppställda utanför ingången till lokalen på Ramels väg 41. De ställdes dit av hyresvärden Contentus i december förra året för att hindra folk från att ta sig in i lokalen efter det att Islamiska kulturföreningen fick sitt hyreskontrakt uppsagt.

Konflikten runt källarmoskén, som egentligen aldrig var någon moské, var startskottet för flera månaders oroligheter i Herrgården. Polisen vågade till slut inte patrullera i området överhuvudtaget. "Rosengård brinner", hette det i bland annat Sydsvenskan – en brand som var både bokstavlig och bildlig.

Nu är det varmt, tyst och smutsigt utanför källarmoskén. Och snart försvinner containrarna. Då flyttar Suad Porovic och Zainab Alsaraj in. De är nyanställda av Rosengårds stadsdelsförvaltning med hjälp av de 9,2 miljoner som kommunstyrelsen sköt till i början av juni.

– Det ska bli en mötesplats för vuxna nu. Vi ska ha en direktkontakt med de som bor här, vi ska berätta och informera. Du förstår, man måste veta att många pratar dåliga svenska. De har svårt att förstå myndigheter, och ofta vet de inte vem de ska kontakta, sådant som kan vara självklart för infödda svenskar. Vi ska hjälpa dem, säger Suad Porovic.

"Särskilda insatser" med anledning av "den extraordinära situationen" i Herrgården, som bland annat den vuxna mötesplatsen heter i kommunens papper.

– Extraordinär vet jag inte. Det extraordinära är kanske att vi får pengarna först nu, säger Suad Porovic.

Sydsvenskan träffar honom i Tegelhuset på von Rosens väg där det på markplan ligger en fritidsgård. På ovanvåningen, där vi nu sitter, har en annan av kommunstyrelsens pengapåsar placerats. Här ska det bli en mötesplats för ungdomar som är för gamla för att vara en trappa ner. Det ska också bli en ny arbetsplats för Ramadan Fahkro.

– Jag ska jobba med ungdomar, folk som behöver vägledning, konstaterar han där han sitter nersjunken i en soffa, klädd i en klarblå t-shirt med Malmö stads logotyp över bröstet.

– Det vi ska göra hoppas jag kan göra saker och ting lugnare här på Rosengård, säger han men rättar snabbt sig själv:

– Eller inte Rosengård, för Rosengård är stort och det är nästan alltid lugnt överallt, förutom på en liten del av Ramels väg.

I soffgruppen sitter förutom Ramadan Fahkro en handfull andra ungdomar med titlar som stadsdelsvärd och ungdomskommunikatör. De pratar i mun på varandra om vad de redan gjort och vad de ska göra. Det är DJ-skolor, åsiktsfestivaler, tjejkvällar och lektioner i hur man skriver ett CV. Aktiviteter som Malmös ledande politiker bekostar för att få stopp på bränder, stenkastning och kriminalitet.

Kommer det att hjälpa? Kan några miljoner rensa bort all den problemtik som gjort Herrgården till Malmös, och kanske Sveriges, mest ökända bostadsområde? Kanske, tror Engel Livaja, som arbetar på Rosengårdsbadet.

– Det spelar ingen roll hur mycket finanskris det är, för kriminella finns det alltid jobb. Därför måste vi visa att det finns alternativ, vi måste vara en motpol till allt det där.

Ungdomskommunikatören André Hounsounou är inne på samma spår: att de nya pengarna kan hjälpa till att tända ett hopp i utsatta ungdomar.

– Som de här nya mötesplatserna för äldre ungdomar som vi nu kan starta, det blir platser dit folk kan ta vägen när de börjar glida, där kan vi visa att det visst finns möjligheter.

En bit från Tegelhuset ligger Vattenlekplatsen. Där skyndar Mir Mashoom bort till sin lille son Anif som just trillat omkull i vattnet. De bor på von Rosens väg, berättar Mir Mashoom, och det är bra att det satsas pengar på mötesplatser och aktiviteter för ungdomar, säger han.

– De ska inte vara ute och springa på kvällarna. Antingen får de göra något bra eller så får de stanna hemma och titta på tv.

En bil stannar till vid lekplatsen. Fyra unga män kliver ut. De är glada – dels för att de fått jobb och dels för att de i dag fått shorts att jobba i. Sedan i måndags krattar, räfsar, klipper och hackar de på bland annat lekplatser i Rosengård, också detta en del av kommunens särskilda insatser.

– Jag tror det är bra det som vi gör. Om det är rent och fint kanske folk vill bo här och inte flytta så fort de fått jobb, säger Qismat Zedran, själv uppvuxen i Rosengård.

– Det är också bra med alla poliserna som är här nu. De åker de inte bara runt i sina bilar som de brukar, utan går runt och pratar med folk. De är faktiskt trevliga.

Hans nyblivna kollega Dilbar Omar håller med.

– Men det viktigaste är att man hjälper ungdomar att få jobb, som det här jobbet jag fått nu. De allra flesta vill jobba.

Tillbaka vid källarmoskén och lukten av urin. Snart ska alltså de fem containrarna lyftas bort och blotta den lokal som stod i fokus då, när kravallerna började, och som står i fokus nu, när kommunen vill ha lugn och ro. Stödd av sin rullator traskar Intissar Aminminshid hem från mataffären. Hon tror på en helt annan lösning än att spendera 9,2 miljoner kronor, så som kommunstyrelsen nu gör.

– Polisen borde ge tillbaka källarmoskén.