ESS-förhandlaren tror på beslut i maj

Allan Larsson har jobbat med ESS-projektet sedan 2004. För Sydsvenskan berättar han hur ESS ska kunna byggas trots finanskrisen och hur han ser på konkurrenterna.

Under fem års tid har ESS varit ett ständigt återkommande ämne för Lunds universitets ordförande Allan Larsson.

– Det har varit en lång resa, säger Allan Larsson som hoppas på ett besked i maj om var anläggningen ska byggas.

Som nytillträdd ordförande för Lunds universitets styrelse 2004 fick Allan Larsson höra talas om ESS-projektet. Även om det var ett projekt med ”stora risker och små möjligheter” tyckte han att det lät intressant.

– Jag insåg att man måste ha regeringen bakom sig i ett sådant här projekt och tog kontakt med dåvarande utbildningsministern Thomas Östros. Det behövdes någon person som kunde ta credit för om projektet gick bra eller att lägga skulden på om det skulle gå dåligt, säger Allan Larsson med ett lite snett leende.

Allan Larsson reste runt i Europa för att kartlägga två saker: hur hög prioritet en ESS-anläggning hade för respektive land och, om intresset fanns, kunde det vara möjligt att bygga den i Sverige? Svaren han fick var positiva och han sammanfattade dem i en rapport till regeringen 2005.

– Förslaget togs emot väldigt bra även under remissrundan rapporten var ute på. Det var bara Uppsala universitet som var lite kyligt och tyckte anläggningen kunde byggas utomlands istället för i Lund, säger han återigen med ett det sneda leendet.

Sedan hände inte mycket på regeringsnivå. Men enligt Allan Larsson berodde det inte på att Socialdemokraterna skulle vara ointresserade eller låg lågt för att inte äventyra samarbetet med det inte lika ESS-vänliga Miljöpartiet.

– Nej, Göran Persson var väldigt positiv till ESS. Men det var valrörelse på gång och då läggs alla så här stora frågor åt sidan.

Det blev regeringsskifte och universitetsdirektör Peter Honeth blev statssekreterare på utbildningsdepartementet. Som ESS-förespråkare gjorde han statsrådet Lars Leijonborg uppmärksam på projektet.

– Vid Nobeldagarna hade vi en väldigt viktig lunch med den ledande engelske företrädaren John Wood. Den lunchen var viktig i processen som ledde till att vi tog ställning för ett värdskap.

I februari 2007 utsågs Larsson till chefsförhandlare och gav sig ut i Europa igen. I bakfickan hade han ett erbjudande: Sverige skulle stå för 30 procent av investeringskostnaderna. Men några löften om pengar avkrävdes inte av de besökta ländernas representanter.

– Vi frågade om råd: hur ska vi lägga upp det fortsatta förhandlingsarbetet för att det ska passa er regering? Det var en bra öppning på samtalen, ingen kände att de var tvungna att binda sig vid några löften.

Allan Larsson säger att det blev ”tryck” runt ESS-frågan under 2008 och att den är på väg att lyftas från vetenskapsmännens nivå till den politiska nivån. I höstas tog Tyskland initiativ till att bilda en kärngrupp med representanter för de länder som ska vara med. I mars ska de presentera hur den slutliga proceduren ska gå till och Larsson tror att de viktiga besluten tas i tre steg:

– Så vitt jag kan se förväntas det i maj tas ett beslut om på vilken plats anläggningen ska byggas. Därefter ska det bestämmas vilken teknik som ska användas. Det förväntas kosta 250 miljoner kronor, svenska regeringen har garanterat de pengarna, och ta två år. Och när det är klart i mitten av 2011 ska finansieringen göras upp. Och vid den tidpunkten kommer både England och Tyskland lägga upp sina forskningsinvesteringsbudgetar.

Vad gör ni på ESS-konsortiet under tiden fram till maj?

– Det pågår intensivt arbete på flera håll men jag kan inte säga mer.