På forskarens blogg vidgas världen

När trebarns-pappan Gustav Holmberg för en månad sedan under sin pappaledighet gick förbi psykologstudenternas demonstration väckte det en del tankar. Han gick hem och fyrade av en snabb bloggpost.

LUND. Gustav Holmberg skrev ned ett par rader om vad han tyckte om demonstrationen på sin blogg.

–Jag fick ett par svar från studenter runt om i landet. De flesta som svarade på min blogg hade ungefär samma åsikt som jag, berättar Gustav Holmberg.

Gustav Holmberg är forskare i idé och lärdomshistoria på Forskningspolitiska institutet FPI, hans kontor på ligger i Alfahuset på Ideon. Han är en passionerad bloggare. Iklädd kavaj och ett par blå byxor, omgiven av böcker och åter böcker, berättar han intensivt om ett av hans livs stora intressen.

De människor som har satt sig in i vad bloggning är kan på ett par minuter gå in på webben och göra sin åsikt hörd. Bloggning håller just nu på att bli en folkrörelse i vårt land. Ett par tusen svenskar bloggar regelbundet bland dem makthavare som till exempel Margot Wallström och Carl Bildt. Gustav Holmberg var en av de första bloggarna i Lund.

Vanligtvis är det sin forskning som Gustav Holmberg bloggar om. Han använder formen som ett sätt att skaffa sig ny kunskap, att dela med sig av sin egen kunskap och på så vis också bidra till nya tvärvetenskapliga möten. Gustav Holmberg tycker att fenomenet har gett forskningen ny makt. Inte riktigt som medier men som ett bra komplement.

–Universitetet och forskningen är oerhört komplex. Det är oftast samma gäng forskare som kommer till tals i debatter både i tv och i tidningar. I bloggning får jag kontakt med nya röster, jag får höra andra åsikter. Det kan till och med vara ett sätt att visa skattebetalare vad de får för de pengar som avsätts till forskning, berättar han.

Gustav Holmberg började blogga av en slump. Fenomenet bloggning började bli stort i USA i mitten på nittiotalet. I Sverige började de tidiga bloggarna runt 2000. I mars 2002 blev Gustav Holmberg fast.

– Jag drällde runt på nätet och plötsligt var jag bara inne i det, berättar han.

Det finns inga pengar att tjäna och det kostar nästan ingenting. Alla förståsigpåare menar att det är innehållet och inte utseendet som räknas. Det handlar om att man får förtroende för den som bloggar.

– När internet kom var det många som var skeptiska till det också innan de förstod nyttan. Det är samma sak med bloggning, berättar han.

Hans favoritblogg är filosofen Brian Leither i Texas som har intresserat sig för forskningens frihet i USA idag. Brian Leither är också bra exempel på hur en personlig blogg kan bli intressant för allmänheten.

– Han kan ha 110 000 besökare per dag. Då förstår man plötsligt hur mycket makt en bloggare kan ha. Jag har lärt mig massor om USA genom att läsa på hans blogg, berättar Gustav Holmberg.

Är bloggare mer tekniska än andra människor?

– Nej absolut inte, snarare tvärtom. På en blogg är sidan redan planerad så man behöver bara skriva och så blir det organiserat i systematisk ordning, berättar Gustav Holmberg.

Den som är intresserad av att själv ha en blogg kan således koppla upp sig på ett blogghotell och efter någon minut börja blogga.

Vad är ditt syfte med att blogga?

– Eftersom jag själv är så ointressant, en gift trebarnsfar som lever ett vanligt liv så har jag ingen anledning att skriva dagbok på nätet, som en stor kategori bloggare gör. Däremot som akademiker så får jag plötsligt chansen att göra min röst hörd, säger han.

Det finns olika kategorier bloggare. Det är dagbokskrivarna, nördarna (som är ute efter ett kunskapsbyte), de politiska eller journalistiska bloggarna.

Gustav Holmberg erkänner något motvilligt att han går under kategorin ”nördbloggare” liksom Lundabloggarna Sara Kjellberg, Olof Hallonsten och Jonas Bergenudd.

– Det finns ju bloggare som har fångat upp saker som i princip har förändrat världen. Det finns många exempel på att medier plockat upp nyheter från bloggare. Att knäcka en sådan nöt skulle ju kännas ädelt. Men min uppgift är snarare att bidra med en pusselbit där någon saknar lite kunskap, berättar han.