English Deutsch Français Español Polski Dansk العربية

Varje bloggare ansvarar själv för innehållet i de rubriker och blogginlägg som länkas till artiklar på Sydsvenskan.sex

Foto: Anna Wahlgren

Kråksången

Av Jonas Grönlund
Publicerad 28 april 2009 20.37 | Uppdaterad 29 april 2009 8.35

Artist:	Promoe
Genre:	Hiphop
Skivbolag:	DVSG/Universal

Promoe är som bäst när han blickar inåt, tycker Jonas Grönlund som har svårt för de politiska plakaten.

Det är förvånande hur lite Looptroop har släppt på svenska med tanke på hur bra de bevisligen behärskar språket. Oavsett om det har handlat om egna spår, hobbyprojekt eller gästverser på andras material har den idag till antalet reducerade och geografiskt utspridda Västeråskvartetten imponerat och fått mig att vilja ha mer.

Därför är det glädjande att någon av gruppens medlemmar slutligen släpper en hel skiva på svenska.

För dem som uppskattat "Jag sköt Palme" och några av truppens idag klassiska uppdateringar av Nationalteaterns proggiga tonårsnoveller börjar "Kråksången" lovande med retrospektiva "Du kommer ihåg" och reggaekryddade "Detta har hänt". Medan producenterna Astma och Rockwell gnuggar sig genom de senaste femton årens svenskspråkiga Looptroop-diskografi minns Promoe tillbaka på både liv och karriär.

Överlag låter kråksången bäst i just de återblickande och självreflekterande ögonblicken – när Promoe blir känslosam och gläntar på dörren för att släppa fram människan bakom åsikterna och samhällsengagemanget. Exempelvis i avslutande "Imperiet", plattans starkaste spår och en låt som alla som någon gång stått handfallna och upplevt en brinnande kärleksrelation smulas sönder likt förkolnat trä kan känna igen sig i.

Som mässande vänstervriden åsiktsmaskin fungerar han sämre. Det varken berör eller upprör. Riktigt dåligt blir det när han stapplar ut på dansgolvet till Filthys publikfriande elektropop-produktioner.

Första singeln "Svennebanan" är redan en mindre youtube-hit. Har ni inte hört den ännu lär ni göra det när turistsäsongerna på Tylösand och i Visby inleds.

Musikaliskt låter den värre än om Maskinen hade remixat Markoolio. Det handlar inte bara om att den skojfriska eurodiscoproduktionen får Basshunter att framstå som Prince. Texten har ett överlägset och hånfullt tilltal som förvirrar fullständigt.

"Kråksången" är en anmärkningsvärt ojämn skiva som målar upp en mörk, närmast uppgiven bild av nuet, både på ett personligt och mer samhällsmässigt plan.

Om någon hade ansat bort de mest malplacerade inslagen hade betyget blivit högre. Nu är det nätt och jämt godkänt.

Och därmed en mindre besvikelse.

Kolla även in: