English Deutsch Français Español Polski Dansk العربية

Varje bloggare ansvarar själv för innehållet i de rubriker och blogginlägg som länkas till artiklar på Sydsvenskan.sex

text:
a
a
a

Finanskrisen en troskris

Av Per Johansson
Publicerad 29 maj 2009 0.29 | Uppdaterad 29 maj 2009 0.29

Per Svensson varnade på kultursidan för den ekonomiska krisens följder för samhällsutvecklingen. Men Per Johansson bemöter honom här på Sydsvenskan.se med att det som händer med pengarna bara är ett symtom.
Per Svensson besvarar inlägget nederst på denna sida.

Tillväxt ger lycka. Finanskriser skapar olycka. Så kan man sammanfatta Per Svenssons artikel på kultursidan den 17.5 (läs via länk nedan). Han ondgör sig över skadeglada miljöpartister och kulturnissar som anar "dödsstöten för nyliberalismen". Men Svensson missar poängen. Det som händer med pengarna är bara ett symtom.

Vad är ekonomisk tillväxt? Fokus hamnar oftast på konsumtionen. Låg konsumtion medför låg tillväxt och konsumtionen är i sin tur beroende av framtidstron. Allt som påverkar framtidstron negativt är dåligt för tillväxten.

Produktionen diskuteras bara i termer av "jobb". Få tänker på vad den betyder utanför den politiska retorikens värld - att materia och energi tas från sina givna sammanhang och omvandlas till säljbara saker, inklusive hela den fysiska struktur som bär upp både produktion och konsumtion. Den verkliga tillväxten är denna strukturs utbredning i form av städer, vägar och industrijordbruk.

Finansvärlden är en funktion i detta artificiella system. Ändå verkar vi låtsas som om det är den allt handlar om. Lägre kreditsiffror betyder kris. Kris för vad? För den framtidstro vars egentliga föremål är den bokstavligen artificiella världens ökande utbredning.

Vi har med andra ord gjort oss försörjningsmässigt beroende av att tro, att en ökning av allt som människor tillverkar och vill ha är Det Goda. När så ökningen minskar får sig inte bara tron en knäck, utan även mångas försörjning. Debatten surrar av anklagelser och alternativa utopier. Men det finns ingen annan syndabock än vår kollektiva inbillning att det fysiskt omöjliga, obegränsad tillväxt, ändå måste vara möjligt.

Dagens kris är alltså dels en troskris, dels ett symtom på att den människoskapade fysiska tillväxten börjar bli övermäktig i förhållande till sina förutsättningar, i form av energi och råvaror.

Per Johansson, fil dr i humanekologi, Tankesmedjan Infontology

SVAR

Jag tror att Per Johanssons replik på min artikel om den ekonomiska krisen ska fattas som ett inlägg i den klassiska debatten om natur och kultur. Där lägger jag oreserverat min röst på kulturen. Krisen är en tragedi därför att ett fungerande finansiellt system är en förutsättning för fortsatt ekonomisk tillväxt som i sin tur är en förutsättning för mänsklighetens fortsatta frigörelse från naturen – från köld, hunger, sjukdomar, brutalitet.

Per Svensson, medarbetare på kulturredaktionen

Läs också