Barnradion går nya vägar

Konkurrensen om barnens uppmärksamhet är stenhård och det är lätt att barnradioprogrammen drunknar i mediebruset. Den stora utmaningen är att nå ut till lyssnarna och hoppet står till webben.

En röd lampa lyser.

”Hur gick det med Agnes?”

”Hon sa inget, hon tycker bara att jag är en tönt.”

”Men, Frasse. Hon behöver kanske lite tid?”

”Varför skulle hon behöva det?!”

På andra sidan fönsterglaset trycker regissören Eva Staaf på en knapp.

– Tack, jättefint! säger hon in i en mikrofon.

Vi sitter i en studio i Radiohuset i Stockholm. Tillsammans med Pål Ströbaek och Karl Josephson spelar Eva Staaf in en ny pjäs av Lise Indahl för Unga Radioteatern, tidigare Lovteatern. Pjäsen som heter ”Kärlekspanik” är kort, bara en kvart lång, och ska sändas i vinter tillsammans med fyra andra enaktare.

– Jag ville ha pjäser som handlade om vardagliga saker och jag ville prova ett kortare format, säger Doreen Kanter, konstnärlig ledare för Unga Radioteatern.

Tanken är att ha dynamik i repertoaren. Det ska finnas plats för det korta och det långa, det nyskrivna och för de gamla, klassiska äventyren.

– I kortare format går man rakt in i berättelsen. I längre pjäser finns större möjlighet att skapa karaktärer som lyssnaren kan identifiera sig med. Det som är speciellt med radioteater är att fantasin får utrymme att göra egna bilder åt historien, radiovärlden blir ens egen hemlighet.

Barnprogram i radion är lika gammalt som Sveriges Radio, SR, självt. De första sändningarna kom redan 1925 och länge hade SR, och småningom SVT, patent på att göra barnprogram. Men under den senare delen av nittonhundratalet ökade utbudet drastiskt. Antalet tv-kanaler multiplicerades, och det gör det svårare att sticka ut idag, tycker Inga Rexed, barn­radioproducent sedan 1975.

– Utbudet är enormt och ”Barnradion”, programmet jag gör, är som en liten mygga bara. Vi ligger definitivt i tv-skugga, ”Bolibompa” är vad folk känner till, säger hon.

– Förändringen kom i början av nittiotalet. Dessförinnan visste alla vilka barnprogram som gick.

Idag är den stora utmaningen att nå ut till barn. Förutom tv är den kommersiella radion en av de största konkurrenterna, säger Bengt Strömbro, gruppchef för barnproduktionen på SR.

– Vi märker att barn börjar lyssna på reklamradio när deras musikintresse vaknar. Det vi kan erbjuda är en gestaltad barnradio, radio som berättar något, med hög kvalitet. Och det är vi ensamma om att göra.

Exakt hur många barn som SR når är svårt att säga. Vanligen görs inga lyssnarundersökningar bland barn under nio år, av praktiska och etiska skäl. En specialundersökning som SR gjorde 2006 visade dock att barn under nio år i stor utsträckning lyssnar på vad föräldrarna lyssnar på.

– Få slår på radion när barnprogrammen kommer och insisterar på att få höra dem, säger Bengt Strömbro.

Med det i åtanke flyttar SR över allt mer av barnprogrammen till P4 som är den kanal som har flest lyssnare. Cirka 400¿000 i åldrarna 9–79 år, lyssnar varje dag på ”Barnradion” i P4. Och ungefär 150¿000 lyssnar på de barnprogram som går i ”Morronpasset” i P3 och Unga Radioteatern som sänds under ferierna.

Men det finns andra sätt att fånga upp lyssnarna än i radio. Unga Radioteatern kommer i framtiden att ge ut några av sina klassiska föreställningar på cd och börjar i höst med ”Tordyveln flyger i skymningen”. Största satsningen är ändå på barnens egen hemsida, SR Barnwebben. Detta eftersom lyssnandet över webben ökar för varje dag, säger Bengt Strömbro.

– Förr var man rädd för att utesluta vissa barn genom att sända över webben, för att de inte skulle ha råd eller tillgång till internet. Så är det inte längre, nu har vi en ny generation som växer upp med bredband.

Radions barnsida på webben växer så det knakar

SR Barnwebbens mamma heter Kristina Pérez. Sedan 2002 har hon utvecklat hemsidan som ska få barn att upptäcka ljudets möjligheter. Förutom radioprogram att lyssna på finns där också spel, lekar och en musikkanal för barn.

Spelen kan gå ut på att man ska lägga på ljud till en berättelse, bygga en jingel eller försöka styra en ballong med rösten, säger Kristina Pérez.

Barnwebben kompletterar ofta ett program som går i radio med extra ljud, fakta eller bilder. På frågan om barnen själva kan lägga ut saker på webben är svaret nej.

Det är med flit som barnen inte kan lägga ut saker. Föräldrar ska kunna lita på att Barnwebben är en trygg och bra hemsida. De ska kunna låta barnen surfa utan att något kan hända och utan att de möter någon reklam, säger hon.

Om det är något Kristina Pérez önskar sig mer av i radioprogrammen som sänds i FM, så är det att höra barns röster, gärna i magasinsform med barn som programledare. För Barnwebbens räkning skulle hon vilja se fler webbsagor för de yngsta, sagor där bild och ljud hänger ihop. Verkligt stolt är hon över att ha en egen barnmusikkanal, SR Bubbel, som bara spelar barnmusik. Ett av målen med kanalen är just att stödja nyproducerad, svensk musik för barn.

Vi spelar dansvänlig musik men också klassiker som föräldrarna kan sjunga med i. Det är ett eget forum för barnmusiken, säger Kristina Pérez.

Många producenter gör små bitar

Många arbetar med radions barnprogram. Barnradion var tidig med att anlita produktionsbolag, säger Bengt Strömbro.

– Vi har alltid arbetat med skådespelare och musiker som inte varit anställda vid radion utan ofta haft egna företag.

Förutom SR har också Utbildningsradion, UR, gjort barnprogram sedan 1978. I dag finns även program på både spanska, arabiska och kurdiska.

– Vi kan se att radioutlåningen till skolorna minskar, men jag hoppas mycket på att skolorna ska hitta våra språkprogram som podcast på webben, säger vd Christina Björk.

Men samtidigt har variationerna i utbudet minskat, enligt Inga Rexed, samordnare för ”Barnradion”. Förr fanns det uppläsningar, samtalsprogram, dokumentärer och fler program byggda på samtal med barn och barnmedverkan. Idag har vi ”Barnen i P1”, men det räknas inte till barnprogrammen, säger hon.