English Deutsch Français Español Polski Dansk العربية

Varje bloggare ansvarar själv för innehållet i de rubriker och blogginlägg som länkas till artiklar på Sydsvenskan.sex

Teza

Av Annika Gustafsson
Publicerad 20 november 2009 6.00 | Uppdaterad 20 november 2009 6.00

Orginaltitel:	Teza
Genre:	Drama
Regi:	Haile Gerima
Skådespelare:	Aaron Arefe, Takelech Beyene
Land:	Etiopien/Tyskland
Utkom år:	2008

Teza är ett fascinerande storverk från en kontinent vars filmer vi alltför sällan ser på svenska biografer.

"Teza" är en film om minnen. Om hur en man efter ett svårt trauma försöker organisera splittrade fragment för att förstå vad som har hänt, först på ett personligt och senare på ett mer samhälleligt plan.

"Teza" är också en film om att leva i exil och det omöjliga i att återanpassa sig till förhållanden i den nation man en gång lämnat. Här refererar den etiopiske filmaren Haile Gerima tematiskt till Theo Angelopoulos "Resan till Kythera", där huvudpersonen slutligen flyr Grekland efter att lönlöst ha försökt leva i ett politiskt klimat han inte längre känner igen sig i efter exilåren i Ukraina.

Riktigt så illa går det inte för Anberber (Aaron Arefe). Både fysiskt och psykiskt skadad återvänder han till sin gamla mor i den primitiva hembyn efter politiskt turbulenta år i Addis Abeba under marxistiske diktatorn Mengistus hårda styre och en påtvingad resa till Östberlin i samband med murens fall, då rasismen blossar upp i det forna DDR.

Anberber är biokemist och utbildad på 70-talet i Köln där han och andra etiopier influeras av den tidens radikalism. Vissa bildar familj med unga tyskor men lämnar landet för att vara med och bygga upp Etiopien efter Haile Selaisses fall och kejsardömets avskaffande 1975.

Regissören Gerima utvandrade själv till USA 1968 och även om "Teza" inte är någon självbiografisk film går det inte att utesluta att han gör sig till tolk för generationer av människor med liknande livsöden som Anberbers. När denne i återkommande bilder sitter och ser på de lekande barnen vid den mäktiga Tanasjöns strand kommer han ihåg sin barndom men minnena dör då militär gång på gång dyker upp och tvångsrekryterar pojksoldater.

Haile Gerima tar ett brett episkt grepp om ett lands komplicerade nutidshistoria, där brutalitet, åsiktsförtryck och krig avlöst varandra. Mycket berättas i tillbakablickar och början på filmen avspeglar bildmässigt kaoset i Anberbers inre. Så småningom klarnar den mättade, komplexa berättelsen som också inkluderar en vacker kärlekssaga mellan huvudpersonen och en av byborna utstött kvinnan som Anberbers mor ger skydd.

I "Teza" ryms både kritik av ett patriarkat där månggifte förpestar tillvaron för kvinnor, av gamla irrationella traditioner men också en hyllning till andra sedvänjor och en slags modern, kristen djävulsutdrivning. Den främsta kritiken riktar ändå Anberber mot sig själv, när han inser att det han lärt sig i Tyskland inte är till någon hjälp för byborna.

Det är oerhört mycket Gerima vill ha med och riktigt helgjutet blir inte resultatet. Filmens visuellt, färgmässigt och rytmiskt mest lyckade delar blir just skildringen av Anberbers tillvaro i byn medan Tysklandsavsnitten tyvärr har något stolpigt och lite osmidigt över sig.

Det förtar ändå inte intrycket av att Teza är ett fascinerande storverk från en kontinent vars filmer vi alltför sällan ser på svenska biografer.