Bästa tiden att satsa på nya idéer

Den ekonomiska krisen lockar lätt fram trygghetsnarkomanen i oss. Men är det någon gång det kan vara värt att ta en extra risk är det just nu. Många framgångsrika företag har startat när ekonomin varit som mest nattsvart.

Det är frestande att tro att de mest spännande företagsidéerna bara uppstår i högkonjunktur, när kapitalet flödar och klimatet för att starta nya bolag är som bäst. Men tvärtom har bolag som CNN, Wikipedia, Burger King, Microsoft, FedEx, General Electric och Hewlett-Packard startats när tiderna varit lika dystra som nu.

Skype, som fick gratis internettelefoni att slå igenom, är ett färskare exempel på bolag som drog igång under en lågkonjunktur. Det tycks som om de mesta kreativa idéerna snarare får större spelrum i svåra tider. Ändå är det då de flesta av oss blir extra försiktiga.

Det gäller också i Silicon Valley, annars känt för sina våghalsiga entreprenörer och välfinansierade riskkapitalbolag. Även här har tempot dragits ner och folk är plötsligt försiktigare, något som irriterar bland andra Tim Draper, en av de ledande riskkapitalisterna i norra Kalifornien. Han försöker nu uppvigla till mer entreprenörskap och förnyat risktagande.

Det kommer inte bättre tider än så här för en riskkapitalist att investera eller för en entreprenör att starta ett bolag, är Drapers budskap. Förmodligen har han rätt.

Medan de som har jobben kvar klamrar sig fast vid skrivborden är tajmingen den rätta för andra personer att förverkliga idéer de gått och funderat på länge, men inte haft tid att ägna sig åt under högkonjunkturens stress.

När storföretagen är förlamade av kostnadsneddragningar och bantar sin produktutveckling finns chansen att dra igång ett bolag som på sikt kan skaka om de gamla jättarna.

Receptet är lika enkelt som utmanande: Våga gå mot strömmen! Och gör det nu, när tiderna är som sämst. Det kan låta galet, men flera saker talar för att det är en smart strategi.

1 När det är som tuffast att få kapital har konkurrenterna också svårare att hitta finansiering för att sätta hårt mot hårt när en ny aktör dyker upp. Dessutom underskattas ofta överlevnadsförmågan hos ett litet bolag. Samtidigt tvingar bristen på pengar nya företag att tänka smartare, jobba effektivare och hitta nya, snabbare vägar för att få intäkter från betalande kunder. Till skillnad från de etablerade bolagen behöver uppstickarna inte heller ta hänsyn till befintliga organisationer eller intern maktpolitik, utan kan ta snabbaste vägen till marknaden.

2 I besparingstider får produktutvecklingen i de stora bolagen ofta stå tillbaka, eftersom det är där man snabbt kan dra ner, medan de negativa effekterna av besparingarna först visar sig på sikt. Små nystartade bolag kan istället fokusera helt på sin utvecklingsverksamhet och vinna mycket mark inför den kamp som väntar när de ska ut på marknaden med sina nya produkter eller tjänster.

3När risken är hög att förlora jobbet kan man lika gärna kasta sig ut i det okända istället för att vänta in ytterligare en besparingsrunda där skrivbordet kan vara borta nästa morgon. Det handlar om att själv ta kontrollen över sin situation, istället för att invänta sitt öde. Dess­utom är det sällan enklare att säga upp sig i goda tider när man redan har ett välbetalt jobb och sitter tryggt i stolen.

För den som är villig att anta utmaningen kan alltså lågkonjunkturen vara det bästa tillfället som ges att förverkliga en idé eller dröm. Dessutom ökar chansen att komma ut på marknaden lagom i nästa högkonjunktur, medan den som väntar med att starta bolag riskerar att stå inför lansering mitt i nästa finansiella krisläge.

Varför är det då inte fler som kastar sig ut i det okända?

Även om förutsättningarna att starta bolag är bättre nu än många tror är det så klart långt ifrån riskfritt. Här finns också den stora skillnaden mellan Silicon Valley och Öresunds­regionen. Även om riskerna med att satsa tid och pengar på ett nytt företag är ungefär de samma på båda ställen så är den potentiella belöningen så mycket högre i Silicon Valley.

Det handlar inte bara om pengar, utan även om anseende och erkännande. De som lyckas bygga framgångsrika företag blir hjältar i Kalifornien, medan de närmast bemöts med misstänksamhet i Sverige. Enda undantaget är väl egentligen Ingvar Kamprad.

En svensk entreprenör utsätter sig inte heller bara för risken att misslyckas med sitt företagsbygge. Hon eller han hamnar dessutom ofta i en sämre position när det gäller det offentliga trygghetssystemet jämfört med den som väljer att hålla fast vid en anställning.

Det enda rimliga vore att den som själv tar ansvar för sin försörjning och startar företag har minst lika bra garantier som den som är anställd. Riskerna med att förlora investerad tid, pengar och anseende är tillräckliga. Ingen ska behöva bli flerfaldigt bestraffad om företagsbygget inte lyckas.

Här är förbättringspotentialen stor, för att uttrycka det försiktigt. Annars kommer Öresundsregionen aldrig på allvar att kunna ta upp konkurrensen med Silicon Valley och andra heta regioner när det gäller klimatet för innovationer och entreprenörska