"I Sverige ska alla ha rätt till mat"

Oktober månad har precis börjat. Kvar på kontot har Irene Shane 463 kronor. Det ska räcka till mat och transport resten av månaden. Hon är en av de 59  690 pensionärer som lever av sin garantipension.

MALMÖ. Irene Shane har bara varit ålderspensionär i två år. När hon fyllde 65 innebar det att hon fick 3 000 kronor mindre varje månad. Nu måste hon planera sina utgifter noga för att inte få slut på pengar. En månad för ett par år sedan åt räkningarna upp hela inkomsten. Då kände Irene Shane att måttet var rågat.

– Jag blev tvärsur, då ringde jag nummerupplysningen och fick numret till en direktreklamsfirma. Sen hade jag ett jobb som reklamutdelare, säger hon lite stolt.

Att den första lönen blev en förlustaffär gjorde henne besviken. De 157 kronorna i lön sänkte hennes bostadstillägg och skatten höjdes på hennes pension. När hon besökte socialen för att be om pengar till månadens mat fick hon nej.

– I Sverige ska alla ha rätt till mat. Det ska ingen nekas här. Men det gjorde de på socialen i Hyllie.

Irene Shanes har 11 029 kronor i pension och bostadstillägg varje månad. Efter hyran och andra fasta utgifter har hon mindre än hundra kronor kvar att leva på om dagen. Det ska räcka till mat, transport, försäkring, kläder, nöjen, hygien och förbrukningsartiklar. Vissa månader blir det betydligt mindre än lagstadgade 4 831 kronor kvar. Efter skatt, hyra och andra räkningar kommer Irene Shane ha 463 kronor kvar i oktober. Det håller hon reda på i förväg, det måste man om man ska kunna förbereda sig inför extra svåra månader. Genom att frysa in storkok, hembakt bröd och produkter köpta på extrapris håller hon sig med en buffert. Oväntade utgifter tänker hon inte på. Det är vardagsutgifter som kollektivtrafik eller mat som ska klaras av i första hand.

– Går glasögonen sönder får jag tejpa ihop dem. Jag kan helt enkelt inte tappa dem. När det gick hål i gommen på min tandprotes gick jag till tandläkaren för att fråga hur mycket det skulle kosta att få en ny. Besöket kostade 300 kronor och beskedet var ”10 000 kronor”, säger hon och avslutar med.

– Det var 2002, jag har samma protes idag.

Irene Shane kan rabbla matvarupriser och hur de har rört sig över åren. Sillen har blivit dyrare och det är svårt att få tag på de billiga med huvudet kvar. Oxsvans finns inte heller i vanliga butiker, det måste man beställa och då blir det dyrt. Havregrynsgröt är det billigaste som finns, men det klarar hon inte av längre.

– Visserligen är det mat, men jag har ätit det för mycket, det vill bara tillbaks upp igen, säger hon.

Om dagarna är Irene aktiv i olika föreningar, lägger pussel eller promenerar sin hund. Kvällen spenderar hon helst i sin fåtölj, framför en cowboy-film om de visar en på hennes 22 år gamla tv.

– Bilden rullar ganska länge när man startar den, men den stannar efter ett tag och då kan man titta hela kvällen.